VENESSA WHO?



Seriously, Venessa who?

KARL WHO?

Karl Lagerfeld

I WANT TO ADOPT BILL

the sweetest street-fashion photographer there is

FÖRSTÅR NI HUR DET ÄR ATT VA' I MITT HUVUD?

I skrivande stund spelar Bon Iver min favoritlåt Blood Bank här i London.
Själv sitter jag och förbannar min lärare i sustainable design.

B.I.G ON HEDONISTIC SUSTAINABILITY

Good design is always sustainable.

ADHD och andra bokstavskombinationer

Ett av mina många personliga och psykiska problem är det faktum att mitt hår vägrar växa lika fort som jag önskar att det gjorde. Jag kapade från ett "naturligt" blondt svall till en kort frisyr. Den senare frisyren slutade med att halva skiten kapades rakt av, helt enkelt för att jag inte klarade av att det var längre än tre centimeter långt.
Det som händer i en min galna hjärna då jag måste ha en typ av OCD är att man får idéen om att man vill ha långt hår igen, ungefär i samma ögonblick som man klippt det. Frisyren var i sig inget fel på, jag ÄLSKADE den och gör det fortfarande. Problemet är att jag helt plötsligt blir maniskt fixerad av att ha långt hår igen, vilket i sin tur leder till att jag idag sitter och mäter mina hårstrån varje dag i hopp om att det kanske, helt mirakulöst, har växt tre-fyra centimeter under natten.
Om ni tyckte det här inlägget var idiotiskt och störande, f-ö-r-s-t-å-r ni då hur det är att vara jag? Jag är utmattad!






Justja.
Jag vill vara japan också. Hur löser jag det?

SANAA

Jag blev kär i dom på en milli-sekund. Sanaa. Brilliant.

EN SÅDAN BRILJANT KVINNA

DOWN-TO-EARTH

Den här staden är himla oförutsägbar. I måndags efter skolan övertalade Erik mig (ganska lätt) att hänga med på ett event hos Calvin Klein på Sloan Square. Ett pyttelitet event, inte Anna Wintour-stort. Mer "gå runt, kolla på plagg bland modeller (och känna sig underlägsen måste jag påpeka), fit-a bh-storleken, dricka champagne och drinkar"-litet.
Men det lät så jäkla stort. "Jag gick på ett event hos Calvin Klein!".

Jag avskyr sånt.
När jag stigit av tuben hemma på Kilburn station och jag gick den fina gatan hem under gatulyktorna kände jag lukten av maja som kom från den lokala alkisen/pundaren.
Närmare jorden har jag aldrig känt mig.

HOME

Jag vet att posta en melodi inte klassas som ett riktigt inlägg, men man blir ju vidrigt glad och lycklig av den! Lyssna!

OKKERVIL RIVER.. OVERKILL RIVER?

Amelie Scharffetter måste vara den bästa vännen man kan ha. Hon har köpt konsertbiljetter till Okkervil River den 22a. Jag menar, hur jäkla perfekt present är inte det? Jag tror jag pussar henne när hon kommer en. En stor får hon, mitt på munnen! SÅ glad är jag. Och vithårig.

LONDRES

ÄNTLIGEN hemma!

På ca fyra dagar har jag lyckats gå vilse, skrattat så magen krampat, stressa, få panik, ätit bruschetta*, svettats i 25 grader celsius, ritat bilder som ska ramas in, planerat om-möblering, lyssnat på the Smiths(!), printat, fått komplimanger av främlingar, fått äckliga "komplimanger" av främlingar och slutligen, varit sinnessjukt uppspelt för att bara vara här!

Dags för att sätta igång plugget redan nu, let's go!



*Bruschetta [Bru-sket:a]: 1. Italiensk förrätt som består av rostat bröd med färsk tomat, pesto och olivolja.
Kommentar: Det är också detta jag åt, inget annat.
2. Ord som, i min och Eriks åsikt, låter som något helt annat.
Kommentar: Utan att gå närmare in på vad det egentligen är så avslöjar jag att det innefattar italienska kvinnor. Låt fantasin flöda åt det vulgära hållet så förstår du nog.